fredag 27 november 2009

It's a long way down my friend

Tänkte berätta lite mer utförligt om dagen nu när jag har lite mer enegi efter 2 timmars "powernap".

Transferbussen som skulle ta oss till byron bay skulle komma till centralstationen här i surfers vid 7, så vi var tvungna att gå upp vid halv 6 ungefär (därav powernapen när vi kom hem).
Jag tror jag var lite för trött imorse för att verkligen fatta vad vi skulle göra. Men ca 1,5 h senare svänger vi in på ett stort område där det står "Byron bay parachuting". Så vi går in och lämnar in lite papper och sätter oss och väntar. Medan vi väntar får vi se videor på folk som hoppar. Jag måste säga att jag var lite rädd just då speciellt när man var tvungen att bara sitta och vänta.
Efter ett tag så ropar en kvinna upp våra namn och vi får gå in i en stol sal och sätta på oss långbyxor, "ryggsäcken" och allt såntdär. Vi har en liten genomgång, inget svårt och sedan ber hon oss gå ut och vänta. Jag var ganska lugn när vi satt där ute.
Jag fick träffa en kille som heter Alex som berättade att det var han jag skulle hoppa med, vi hoppade alltså tandem. På väg till det lilla planet så frågar han om det är min första gång som jag hoppar och såklart sa jag ja.. då sa han "me too". Usch, INTE kul! Haha.
Vi klämmer iallafall in oss allihopa i planet och jag och Alex sitter närmast dörren. Vilket tydligen betydde att vi skulle hoppa först.. började bli nervös.
Efter halva vägen upp känner jag lite panik, det är ju så jääävla långt till marken och om man ska falla fritt i 60 sekunder, det är liksom 1 minut med fritt fall. Iallafall så säger han att vi ska dubbelt så högt och allt jag kan tänka är herregud och shit vad coolt.

Till slut är vi uppe på rätt höjd, dom öppnar dörren, vi vänder på oss, jag lägger huvudet på hans axel som man skulle och han puttar ut oss och HERREGUD VILKEN KÄNSLA! Går inte att beskriva för fem öre.. så jäkla härligt. Och när fallskärmen fällts ut fick jag styra en stund själv och vi åkte vid kusten så man såg vattnet och byron bay och det var så vackert. Åh, bästa saken jag gjort so far här i Australien. Vill redan hoppa igen. Helt underbart!

1 kommentar:

  1. "If god wanted us to fly he would have given us wings"....you're nuts...puss från pappa från ett regnigt stockholm

    SvaraRadera